Detta var den lugnaste natt matte varit med om...undrar om det berodde på Biscuits närvaro och att de boende visste om att hon var här???
Biscuit kollar att kvinnan sover och vänder snabbt då detta konstateras
En trött arbetande ridgeback
En trött Biscuit kl, 05:00
Då
jag hämtat min härliga vän i aug 2002 så påbörjades en miljö/social
träning med tillhörande lydnadsträning och aktivering. Min erfarenhet
av hund, både av rhodesian ridgeback och andra raser, är att börja prägla
vid så låg ålder som möjligt för att få en trevlig och balanserad
hund utifrån hundens förutsättningar d v s ”kärna”.
Under alla år
har vi två levt väldigt ”tight” tillsammans, utan att vara ifrån
varandra några längre stunder. Vi har gjort nästan allt tillsammans såsom
delat säng, gått långa promenader tillsammans, rest, viltspårat,
varit på utställning
m.m. Även på mitt förra arbete som ambulanssjukvårdare var
hon med, dock inte under utryckning, men på station och deltog med mig
i alla olika förekommande stationssysslor.
Då jag under hösten 2006 började arbeta på ett äldreboende i
Gustavsberg, föddes tanken att ta med Biscuit för att ge de gamla lite
stimulans, eftersom jag visste att hon kunde ge detta. Samtidigt som jag
fick möjligheten att ha med mig min hund då jag arbetade, vilket nog
är alla hundägares
önskan.
Första
dagen för Biscuit på Gustavsgården gjorde hon succé bland de boende.
Hon klev in på morgonen med sitt lugna manér och bara spred lugn och kärlek. De gamla blev väldigt förtjusta och
glada. Till en början hängde hon efter matte men tog sedan sina egna vägar
och då framför allt vid frukost och lunchbordet.
Vid
mötet av avdelningens sängliggandes 101 åring gick hon direkt fram
till hennes säng och gav en kär blick och slick på ena handen.
Biscuit lade huvudet på sängkanten med en härligt ödmjuk blick och
fick ett litet leende av damen i sängen. Denna dam fick en hunger denna
dag som aldrig förr…och hon började berätta om sin mops hon haft för
30 år sedan. Kan nämnas att hon innan detta möte med Biscuit nästan
slutat äta. Tyvärr avled denna härliga åldring under julen 2006.
Efter
att Biscuit varit på boendet ett flertal gånger började hon inse
rutinerna. Vid vår ankomst till Gustavsgården var hon alertare än
vanligt och då vi klev ur bilen så drog hon i kopplet mot huset med
bestämda steg. Biscuit drar aldrig i kopplet i vanliga fall…
Hon
startar morgonen med att gå in till de boende för att säga ”god
morgon” på sitt sätt, och då genom att sniffa deras i öron eller
slicka på deras ena hand till den boendes glädje. Beröring är ju även
väldigt fundamentalt för en gammal och inte alltför vanlig hos dessa.
Biscuit tillsammans med sin arbetskompis "Oscar"
Fortsättningsvis
följde hon morgonrutinerna noggrant, både dusch och frukost. Tror dock
att hon föredrar frukosten…
Biscuit
närvaro på boendet har gett en glädje bland de gamla så att de t o m
förändrat sitt beteende då hon är där, de visar mer glädje, öppenhet,
vakenhet och mindre relationskonflikter. Allt detta för att hon väcker
positiva och naturliga känslor hos dem genom att låta dem beröra och
bli berörda, och detta bara genom att vara en trevlig hund.
Det
behövs fler hundar i äldreomsorgen för att sprida glädje och lugn
till våra gamla. Dementa och gamla människor behöver ett djur och då
en hund eller katt i sin närhet då dessa djur kan ge dem sin
okomplicerade närhet och kärlek genom att bara var där. En ridgeback
är en perfekt ”servicehund” då de är stillsamma (som vuxna), lite
avvaktande och tysta, detta passar en gammal människa som inte vill ha
en hoppande och skällande hund omkring sig.
Biscuit
ser fram emot ett långt och givande arbetsliv inom äldreomsorgen.
Sonen Arrow "Chicko"
följer mammas fotspår och arbetar även som "servicehund".
