In Memorian

MIN ÄLSKADE MIRA, Dea Decora’s Adoxa

Mira du visste vad som gjorde dig lycklig och trygg – att göra något för någon annan. Du gjorde allt för att glädja mig, din flock, vänner och följeslagare och det minsta tecken på att du lyckats gjorde dig ännu mer lycklig. När jag som mest behöver dig, finns du ej här. Hur kunde bli så här och varför? Du som var så ung och hade hela livet framför dig?! Vi som hade så mycket ogjort tillsammans och stora planer i framtiden. Biscuit och du skulle bli ett radar par, var det tänkt. Många obesvarade frågor återstår. Var dag som går efter ditt plötsliga dödsfall hoppas jag att det inte är sant, men faktum kvarstår och jag saknar dig så mycket. Du var det goda i livet som skönhet, värme, glädje och givmildhet och allt detta delade du med dig av mycket.

Ingen kunde undgå att bli berörd av dig, både av din skönhet, värme, livsglädje och framförallt av din givmildhet. Din blick, dina ögon, kropp och karisma sa allt. En mycket nära vän till oss sa en gång ”Mira är så vacker och skön att se på att mina ögon blir tårfyllda”… så sant.

Du läste alltid av situationen och anpassade dig efter den, tröstade, spred glädje om så behövdes, bara existerade eller sa ifrån. Du var så stark och trygg, min vän. Jag kände alltid trygghet tillsammans med dig och saknade alltid dig då vi inte var tillsammans. Så saknaden nu är mycket stor och inte bara av mig utan även av dina vänner.

Frihet och glädje var ett signum för dig. Att vara lös, springa fritt och ta egna beslut men ändå med hänsyn till situationen och andra. Alltid visa glädje och ibland på ett explosivt sätt. Hur många gånger har jag inte bannat dig för detta, din självständighet, frihets och jaktlust… antalet fläskläppar och blåmärken som du åsamkat mig och andra (gjorda av glädje och givmildhet) är några. Detta var du i ett nötskal som uppskattades av mig och även av andra.

Det kommer aldrig igen att finnas en sån som du, Mira! Nu är allt så tyst och tomt, jag tittar och lyssnar efter dig – men du finns inte. Mina fötter och händer letar efter din varma och mjuka kropp men hittar den inte. Ditt halsband är tomt, din matskål är tom och din hunger borta. Det enda som finns kvar är minnena och bilderna.