Det är den mest självständiga ras jag mött och har erfarenhet av, den har stora likheter med kattdjur såsom dess vaggiga gång, smidighet, slöandet inomhus eller i solen, dess jaktlust, explosivitet, undvikandet av kyla, regn och faror, att värdera det mesta innan handling "vad vinner jag på detta" m.m. Likväl som katten är de lite reserverade och ointresserad mot främlingar, nästan arrogant. Jag som kattägare ser nog kanske denna likhet mer än andra RR ägare. "Detta är en katt i en hundkropp"... och det är du som har förmånen att bo och leva med de och inte tvärtom.
Argos och Mira leker vid Gärdesträsk
Det är en
fröjd att dela livet med en Rhodesian Ridgeback, en receptiv ras som
läser dig tydligt och ej går att lura. De vill och bör oftast vara med
dig över allt, i bilen, på jobbet m.m. Föredrar att sova i soffan och/-
eller i din säng och då helst tryckt intill dig under täcket. Är väldigt
flockbenägen och blir ledsen över att bli lämnad utanför flocken även om
det är för en kort stund. En RR rör sig aldrig långt från dig på
promenader, utan har full koll på dig och/-eller flocken. De är väldigt
lätta att ha med sig, med sitt lugna sätt, så man blir lika beroende
själv att ha med sig sin Rhodesian.Exteriört är de en skönhet för ögat, en atlet, synligt välmusklad, vacker färg, kort hår med en ridge (hårkam åt fel håll) på ryggen. Vanligast är att de har svart nos som min Biscuit, men det förekommer även levernos (brun nos) som Biscuits mamma Avanza och min bortgångne Mira och tillika Biscuits moster.
"Lika barn leker bäst" heter det ju, detta stämmer på denna ras. Det finns få hundraser som hänger med i dess snabba tempo med kast och vändningar, stegrande lekar, rullande brottning, för att inte nämna deras RR-fnatt, då de springer runt i ett rasande tempo. En Rhodesian Ridgeback får mest ut av att leka med sina rasfränder, andra raser brukar fort tröttna av att aldrig hänga med men undantag finns.
Det finns mycket roligt man kan göra med sin RR, agility, sök, spår, jakt, utställning och lydnad. Jag tror dock att de själva föredrar viltspår och jakt med tanke på deras psykiska och fysiska egenskaper. En stimulerad RR är nog det mest avkopplande hundras man kan ha att göra med och som jag har erfarenhet av. Jag älskar denna ras och önskar att fler borde får njuta av den!